roniag

Jag fattar inte hur fotbollen kan styra och ställa så mycket som det gör i mitt liv. Egentligen det är stört. Jag planerar min vardag utefter det i vått och torrt, jag prioriterar träning/match före plugg, jag planerar resor utefter vårat 3 veckors uppehåll på sommarlovet, missar födelsedagskalas, jag tar en match före jobb, jag missar inget om jag inte måste. Har aldrig gjort. Jag tittar så ofta jag kan på Antons matcher även om han inte spelar. Bara för det är hans lag. Jag önskar av hela mitt hjärta jag kunde se alla Mimmis matcher, men har bara sett en än så länge.

Går det bra på den där jävla gröna planen så mår man så jäkla bra, det var som Anton sa häromdagen; jag mår som bäst när jag under en match presterar och det går bra för oss. (fast han menar ju såklart att han mår bäst när han är bäst och gör mål osv....) Men den meningen lät finare. Och det är sant, även om jag låtsas inte bry mig så mycket. Även om jag inte tar det sååå seriöst trots allt. Men det gör jag nog.

Som förra veckan, då hade vi seriefinal. Jag avgjorde och var bra. Inte bäst, men jag var bra. Jag mådde så jäkla bra och var glad i flera dagar efteråt. Enda tills igår kväll närmare bestämt. För då hade jag blivit bänkad, och det ser jag på internet. Blir så pissigtförbannad, då jag förvisso missat två av tre träningar denna veckan, pga migrän och jobb. Men jag blir så arg, för jag är inte värd o sitta på bänken efter de senaste matcherna jag spelat, eller med tanke på hur jag alltid tränar och presterar. Men tydligen hade jag "tränat för lite denna veckan och det är hård konkurrens i laget just nu". Skitsamma, tränaren bestämmer alltid. Men mitt problem är att jag kan inte sluta älta skiten. Är så arg. Även fast vi vann derbyt mot Sollebrunn idag med 8-1 och jag spela andra halvlek. Jag ville inte spela andra halvlek. Jag ville hellre jobba och tjäna pengar än o sitta på en bänk i pissregn och titta på uruselfotboll. För det är vad det är ibland, det är riktigt bedrövligt. Och ändå leder vi div 3, på väg upp i 2:an. Hur värt är allt egentligen känner jag just nu? Det jobbiga är att det är oftast så jävla värt all skit. All jävla skit träning man gör. För man mår bra av det. Men jag fattar inte vad det är. Just nu mår jag inte bra av det. Just nu känns det som en del av mig mår skit åt helvete. Mitt fotbollsego med andra ord. Och det egot påverkar mig mer än vad jag trodde.

Jaja, nu ska jag försöka sluta älta. Imorgon är det jobb, likaså på söndag. Vill bara bort härifrån, utomlands helst, nu tack!!


Old good times, f-17 laget. Ett jävla pisslag, men ett emellanåt gött pisslag.


Och nu, vilka jävla nötter. Maja kvävs du?