We don't care what people say
När man är i en mörk och deppig period så känns det som man alltid kommer vara samma, samma tråkiga människa som känner samma tråkiga saker. Man hittar ingenting som man kan ta tag i och dra sig loss med. Man ältar och ältar tills man börjar om igen. Man vänjer sig och börjar acceptera att okej, nu är det såhär. Tills det kommer en dag då man inte ens tänkte på att, idag, var det inte jobbigt. Idag gick det bra. Idag var det roligt. Idag var det som vanligt.
Sen kommer det dagar då man tänker, tänk om? Tänk om jag ramlar ner i det igen. Tänk om dom inte ser det. Tänk om jag inte räcker till. Tänk om jag inte orkar. Tänk om jag accepterar det, igen.
Vill väl mest bara säga att, om man inte tänker så himla mycket hit och dit på hur allt ska va och hur allt ska kännas då finns det inget att oroa sig för, för då gör man det viktigaste, lever i nuet. Finns det ens något som är att må bra och att må dåligt? För att må bra så måste du ju veta hur det är att må dåligt. Logiken i allt det där finns där, även om den är löjlig.
Nu är det såhär! Och nu ska jag sova och sedan ta allt med en klackspark. Bara för att jag vill leva i nuet och inte i något mellanting där tankarna styr ens känslor. Det ska va tvärtom! Kom igen nu, va lite blödiga......?? Peace and löve